Jag kommer att somna ovaggad ikväll…

Efter en rätt brutal löparhelg med 52 km på ett dygn känner jag mig ändå rätt fräsch i kroppen. Dagens 37 km till Svanskog och tillbaka var rätt sköna. Det kan jag dock inte påstå att mitt försök att duscha iskallt efteråt var.

Efter såpass hårt pass som 37 km så blir förstås benmusklerna rätt ”anspända”. I praktiken resulterar det i en ganska omfattande nedbrytningsprocess i musklerna efteråt. Det man helst vill efter ett sådant pass vintertid är förstås att ställa sig länge i en varm dusch. Det ska man enligt de flesta experter inte göra eftersom det förvärrar alla blödningar och små inflammationer som sätter igång i musklerna. Man ska helst bada isbad. Där går min gräns, badkruka som jag är. Iskallt vatten i handduschen fick det bli, och jag svär på att jag stod och grät av smärta och vämjelse i duschen. Såhär efteråt kanske det ändå känns lite bättre. Vi får se imorgon.

Annars har det varit en riktigt bra träningsvecka. Totalt 80 km löpning fördelat på 7 timmar. Sett ur perspektivet att jag var sjukskriven för ryggskott i måndags samt att båda mina barn har fyllt år i veckan så är det nästan bragdartat. Nåja, jag är mest nöjd att kroppen fungerar bra och svarar på träningen. Får det fortsätta såhär så tror jag att det kan bli ett riktigt skojigt löparår!

Kommande vecka blir en välbehövlig återhämtningsvecka med halverad volym. Jag vet vikten av att låta kroppen återhämta sig även om den känns oövervinnelig just nu.